Oj vad tiden rinner iväg och som skönt är rinner vattnet bort också! Apropå vatten, tänker på de stackarna i Japan. Är jag förberedd om någon naturkatastrof skulle hända här? Tror vi att vi är förskonade?
Idag när jag tittar ut genom fönstret och ser solen så känner jag tacksamhet, Det är nog något som vi kan känna nu när våren är på gång.
Även om var och en av oss har våra svårigheter att ta oss igenom. Tänker på Per Nilsson från Stockholm, som inte finns bland oss längre, och på hans familj. Saknaden efter en nära är svår!
Kan vi när vi inte har för svåra prövningar känna tacksamhet för det vi har. Tackar vi vår Gud när vi har det bra i alla fall? I prövningens stund kan det vara svårt att vara just tacksam.
När jag har ont så är jag i alla fall tacksam för massage och värktabletter. Tacksam för min man. För min dotter o svärson o barnbarn. Önskar så att jag kan fokusera på det goda i livet och att jag skall lära mig att tackla det svåra! Har inte kommit dit än. Försöka är det bästa vi kan göra. Om 2 månader kommer Linnéa med familj hit och jag längtar. Något att se fram emot behöver jag som jag kan tänka på och glädjas åt. Fast jag vet att jag borde leva i nuet och hitta pärlor nu med. Som sagt, försöka är bra!
Kram på er ni som läser!
