Och det jag skrev sist? Vart tog det vägen? Man lär så länge man lever. Nu är Juni snart slut och vart tar sommaren vägen. Saknar dig enormt. Fast det finns så mycket att vara tacksam för så jag får sluta klaga. Får ju gympass när jag är ute och plockar mördarsniglar. Upp och ner, hur många ggr som helst. Minst 100 om dan.

Skall bli mormor igen. Kan det komma en lika go unge till? En liten kille. Eftersom första barnbarnet är så otroligt go så undrar jag. Fast man har ju sett det förut, att varje barn som kommer efter första är speciella. Så och mina syskon. Jag är ju äldst :) Tacksam för underbar make, för Linnéa, Elli och svärsonen Jon och hans familj.
Tacksam för alla fina vänner! För min goa mamma och pappa. Syskon, Syskonbarn och syskonbarnbarn. Släktingar på Christers sida, Hans föräldrar, syskon och Dettans barn med sina familjer, underbara människor! Älskar dom!
Tacksam för att jag just nu mår bra.
Tacksam för naturen, växter, svampar.
Tacksam för min tro på min Himmelske Fader och hans son Jesus Kristus. Jag blir rörd när jag hör det namnet! Tänk om vi kunde ha bara lite av den kärlek som han har!
Hur underbar skulle inte världen vara då?
Tacksam för människor som jag har omkring mig som har kärlek för medmänniskor, kollegor på jobbet. Underbara!
Det kunde nog bli en hel bok om jag skulle skriva ner allt och alla som jag är tacksam för.

Nick Vujicic är en person som inspirerar mig varje gång jag tänker på honom och det han gör! Vilken fantastisk människa. Tacksamhet är hans mellannamn!
Han sa ungefär så här: Istället för att vara besviken på det jag inte har kan jag vara tacksam för det jag har! Han har inga armar och inga ben. Vi borde nog vara mer tacksamma för det vi har och försöka att tänka positivt och det kan vara jättesvårt men det är värt det!